måndag 24 april 2017

Vattenbrist - men anfall mot vattentäkt...

http://www.aktionraddavattern.se/
Samtidigt som vattnet sinar för många kommuner bedrivs "krig" mot en av norra Europas största vattentäkter - Vättern. Kriget består i att  Försvarsmakten använder vattentäkten som övningsområde.

Regeringen har frågan på sitt bord: skall Vättern bli än större övningsområde för bland annat granatbeskjutning än tidigare? Här finns hemsidan för Rädda Vättern.


söndag 23 april 2017

Veckans offentliga

ÄLMHULT MÅNDAG 24 APRIL
FOLKETS HUS 18.30
Omstart, omställning och omtanke
Välkommen!  


HÄRNÖSAND  TISDAG 25 APRIL
Högbergssalen, Biblioteket 18.00
Annat än tillväxt, arbetslinje och otrygghet...
Välkommen! 

Och idag, söndag, är det frukost på altanen... Ekorrarna rusar runt, fåglarna bygger bo och vitlöken växer så det står härliga till.

lördag 22 april 2017

Så blåste sossarna väljarna

SVT sände häromdagen ett samtal om miljöpolitiken,  och Miljöpartiets, intåg i den politiska debatten. Lars Nord har, för Tidens räkning,  gjort en rapport på temat. Helle Klein, Erika Bjärström och jag samtalar om den. Om ni har lust att ta del, men inte vill lägga ner så mycket tid, så berättar jag efter drygt 25 minuter in i programmet om hur nära det var för trettio år sedan att Sverige skulle ställa om bort från fossila bränslen och uran. Och hur sossarna manipulerade i ett av sina största politiska bluffar. 


fredag 21 april 2017

ÄLMHULT MÅNDAG 24/4
FOLKETS HUS 18.30
Omstart, omställning och omtanke

Välkommen! 
 
Birger Schlaug föreläser om en resa bakåt och framåt till ett samhälle med omtanke! För er som vill stanna kvar för samtal efter föreläsningen så bjuder vi på fika. abf.se

Blåsta

Så har då den rödgröna regeringen - med Miljöpartiet som alibi - lagt sin proposition som räddar kvar kärnkraften.  Gustav Fridolin skrev en gång en bok som hette Blåsta.




torsdag 20 april 2017

Grönt

Tisdag 25 april Härnösand 
18.00 Högbergssalen, Biblioteket 

Fast i en bubbla? Eller kan vi tänka nytt?
Annat än tillväxt, arbetslinje och otrygghet...
Mer info här. 
... eller finns det nåt som heter livskvalitet omsorg om planeten?

onsdag 19 april 2017

Torsdag 20 april Stockholm
11.45 - 13.30 Tankesmedjan Tiden, Sveavägen 68
Seminarium med Christina Jutterström, Helle Klein och Birger Schlaug
 - utgångspunkt Lars Nords rapport Droppen urholkar stenen.
Miljöfrågans entré på den politiska dagordningen
Mer info här.

Fotboja, halskoppel och giftampull...

"Partiledare och språkrör som snart kommer att säga sådant som de för bara några dagar sedan aldrig kunnat tänka sig att säga."

Skrev jag i artikeln för en vecka  sedan. Jag trodde nog det skulle ta mer än en vecka i alla fall. Men det gjorde det inte. Jag trodde inte att språkrör skulle ligga i fronten. Men så blev det. Fotboja påminner om en händelse 1991 som bidrog till att driva partiet ut riksdagen...

Inför valet 1991 var partiet hotat. Opinionssiffrorna låg på liknande nivå som i senaste SIFO, en bra bit under 4 %. Ett försök gjordes att få kulturarbetare att ställa sig bakom ett upprop på temat MP behövs.

Jag var med på ett hörn - hade avgått som rör efter valet 1988 - och märkte att det var flera tunga namn som nappade när vi hörde av oss. Det såg bra ut, men projektet föll när vi fick en debatt om halskoppel för fångar.

En av våra riksdagsledamöter hade föreslagit att man skulle kunna ha "elektroniska koppel"som ett alternativ till fängelse. I ett TV-program utvecklades denna tanke och det gick helt snett när det slutade med att man skulle kunna ha en förgiftad ampull i halskopplet som skulle utlösas om den koppelförsedda rörde sig över vissa fysiska gränser.

På frågan om inte detta skulle kunna uppfattas som mord undslapp det vår riksdagsledamot att det nog mer var att se som ett självmord. Självfallet tog partiet avstånd, men det som sagts hade sagts. Något kulturarbetarupprop blev det inte. Man flydde snarare. Partiet åkte ur riksdagen. De dåvarande språkrören hade det allt annat än lätt.

Tillbaka till fotbojan som Gustav talade om.. Få brydde sig om att KD framförde ett liknande förslag. Men när MP framför det så blir det negativa reaktioner, spydigheter och hån. Ta det som något positivt! Man förväntar sig bättre av MP. Men inte av KD.

Språkrören agerar förstås inte som ensamma individer utan de har rådgivare och innersta kretsar. Som väl spånat fram fotbojan... Utan ideologisk kompass.  Vilket är bekymmersamt för alla oss som vill partiet väl, men vars kritik i åratal viftats bort samtidigt som de aktiva politiker som vill mer grönt än partiledningen anses vara fiender istället för tillgång.

Jag tycker verkligen synd om de gröna kommunpolitiker som är så bra, som sliter och kämpar. men som i nästa val kommer att värderas efter den måttstock.som mäter partiledningen. Vad man än anser om fotbojor,  så ger fladdrande intryck av ideologisk vilsenhet. Med fotbojan lär partiet tappa ytterligare kärnväljare. Det funkar inte att stapla vilsenhet på vilsenhet och sedan tro att man upplevs som trovärdiga.

Vad var det Sven Ingvars sjöng? Börja om från början, börja om på nytt...



tisdag 18 april 2017


FRED PÅ JORDEN - FRED MED JORDEN.
Malmö 18 april kl 19.00
Victoriateatern, insläpp 18.30. VÄLKOMMEN!

Sitter visheten i skäggets längd?

Dessvärre saknar Gustav skägg... Fjun räcker inte. Så tipset är: odla! Nu!

måndag 17 april 2017

Sansad analys av Hans Blix - och några rader om SVT:s dilemma och språkrörens hantering av Stratcom

http://www.utrikesmagasinet.se/kronikor/2017/april/trumps-missile-attack-motivated-by-domestic-politics/
Klicka på bilden för att också  läsa analysen av Hans Blix.
USA:s bombning - med "alla bombers moder" - i Syrien får stöd från alla politiska läger i USA, meddelade Erika Bjerström i Rapport förra veckan. Vilket faktiskt är en falsk nyhet, som om den levererats från den amerikanska administrationens trollfabrik....

Bernie Sanders är en av dem som kritiserat attacken, Sanders var en hårsmån från att bli Demokraternas presidentkandidat. Så det är inte vilken som helst vi talar om.

Andra kongressledamöter har också varit kritiska och förvånas över hur snabbt USA och EU slog fast skuldbördan gällande gasattacken  och påminner om att USA:s administration ljög om massförstörelsevapen Irak med förfärande följder. Varför skall vi ta allt som kommer från USA som sanning trots att också de, precis som Ryssland, ljuger hej vilt för att försöka komma i bättre dager eller ge sken av legitimitet för attacker.

Som bland annat kongressledamoten Tulsi Gabbard påpekat är det minsta krav man kan ställa att bevis läggs fram offentligt innan man, utan att fråga kongressen, börjar bomba i ett annat land, hon hänvisar till hur administrationen ljög när det gällde massförstörelsevapen i Irak för att få skäl att angripa. 

Läs t ex Hans Blix artikel som är publicerad på Utrikespolitiska Institutets hemsida - se bilden.

Jag är lika trött på de som instinktivt slår ifrån sig tanken att Assad beordrat gasattack som de som lika instinktivt hävdar att USA vet att det var Assad. Efter USA-administrationens lögn om massförstörelsevapen i Irak - och det helvete som detta skapat - finns all anledning i världen att kritiskt granska vad som sägs därifrån. Lika stor anledning som det finns att kritiskt analysera det som härrör från att de trollfabriker som finns kring Kreml, finns anledning att kritiskt analysera motsvarigheten kring Washington.

De ryska trollen utnyttjar sociala medier, de amerikanska trollen har hjälp av gammelmedier som har en fäbless för att vara enögda.

Rent logiskt är det en absurd tanke att Assad, som plötsligt seglat i mindre motvind, skulle riskera internationell acceptans genom att gasbomba den egna befolkningen i en tid när kontrollen över information inte existerar. Krig är visserligen absurda, så logik är inte en given regel. Men den kritik som SVT inte låtsades om finns väl utbredd också i kretsar som på intet sätt går hand i hand med Putin.

En sak har jag lärt mig när det gäller politik: de som bekämpar det onda är inte med automatik goda.Och lögn är, om inte krigsretorikens moder, så åtminstone broder.

PS! SVT:s dilemma som del av psykologiska försvaret - och MP:s stöd till Natos Stratcom
Värt att veta, i dessa tider, är att den rödgröna regeringen har tagit det formella beslutet att Sverige skall "gå med" i Natos Stratcom, "för att förstärka det psykologiska försvaret". I det psykologiska försvaret ingår också SVT och SR. Som starkt tillskyndare av public service är jag bekymrad över länken Stratcom - svenska psykologiska försvaret - public service. Det är helt enkelt inte bra.

Samarbetet med Stratcom ska vi helst inte skall prata om... men de tre brutalt obstinata MP-ledamöterna Lillemets, Mutt och Schlyter har ändå reagerat på i riksdagen, vilket är tacknämligt.

Hur MP:s partiledning kan ställa sig bakom denna form av Natosamarbeta är något som partiets medlemmar nog borde fundera över, ta ställning till och reagera på. 

söndag 16 april 2017

Luft och vatten - vad betyder sånt bara världshandeln ökar...

Det sägs att vi blir rikare och rikare. Med "vi" menas världens samlade människoskara. Och med rikare menas det absurda måttet BNP. Mycket av detta sägs bero på att den globala handeln ökar, att vi forslar allt mer saker allt längre sträckor i allt högre tempo.

Det anses vara en framgång att skicka mandeltårtor över haven, istället för att byta recept. Ja, vi har till och med en svensk EU-kommissionär som är lyrisk över detta i sin hyllning av så kallad frihandel.

Naturligtvis bortser hon - Cecila Malmström -från att mandel först skickas över haven till oss, för att sedan efter ett stund i  en ugn skickas tillbaka. Fossila bränslen, hört talas om dem? Och vattenbrist till följd av globaliserad efterfrågan av mandel, hört talas om sån?

I Nature redovisades för några veckor sedan följderna av den ökande konsumtionen och frihandelns "välsignelser".. Sjunkande grundvattennivåer, luftföroreningar och hälsoproblem följer i världshandelns spår. Konstbevattning av "fina" exportgrödor ställer till det, transporter ställer till det. Sverige är ett av de länder som importerar allt mer mat och bomull från länder där grundvattnet sinar. Länder som Indien, Kina, Pakistan och Spanien...

Men, säger då vän av ekonomisk tillväxt, alla har ju blivit rikare på kuppen. Visst, men grundvattnet sinar. Så lyder budskapet från University College London. Vi som importerar har ett ansvar för vår konsumtion, är budskapet.

I samma nummer av Nature  meddelas från Tsinghua university i Peking hur över hundratusen dödsfall i Kina - på grund av luftföroreningar som gett stroke, kol, lungcancer och hjärt- och kärlsjukdomar -  kan relateras till konsumtion i Västeuropa och USA. Krav på billiga produkter har ett pris. Passar det inte så flyttar vi produktionen till Bangladesh..

Men kraven ökar ju i flera länder, säger då vän av konsumtionssamhället. Sant. Men då tyr sig de stora företagen till områden med lägre krav, allt för att a) vi skall få tillgång till billiga varor och b) för att vinsterna skall bli tillräckligt behagliga för kapitalägare.

Men den ansvarslösa, anonymiserade globaliserade frihandelns företrädare väljer att blunda, lyssna på Johan Norberg och surpla i sig än mer av jordens ändliga naturresurser. Inte för sina behovs skull. Utan för sina begärs skull.

Och det gröna partiet i Sverige har ledarskap som inte förmår kommunicera detta.Som räds den grundläggande systemkritiken, som räds kritisera den kapitalistiska planekonomin, som räds kärnan i grön ideologi, som räds tanken att inte behaga den löfvenska socialdemokratin, som på senaste kongressen så naivt hyllade marknaden för att nu - mitt under t ex VW-skandalen! - vara på väg att lösa problemen ...  - och som därmed reducerar MP till något såväl harmlöst som utbytbart. En strategi så korkad att korken inte ens flyter.

lördag 15 april 2017

Inför kongress: "Vi vill återföra MP till den gröna kärnan".

"Den ideologiska förändringen i partitoppen återspeglas av att ledande företrädare för partiet kallar sig gröna liberaler, vilket är något helt annat än att stå bakom grön ideologi". 

Det skriver medlemmar ett nätverk - bland annat riksdagsledamot, lokalt språkrör och regional gruppledare -  som inför kongressen vill återvinna MP. Man skriveri det gröna magasinet Syre:

"Vi i nätverket hoppas, tror på och vill jobba för att föra tillbaka Miljöpartiet till den gröna kärnan. Vi vill att Miljöpartiet ska återta sin position som det parti som visar på de långsiktigt hållbara lösningarna i en alltmer kaotisk värld. Som ett första steg i detta förändringsarbete ser vi att det behövs en annan sammansättning av personer i partistyrelsen än vad som föreslagits av riksvalberedningen. 

Vi avser därför att utarbeta ett alternativt förslag till partistyrelse. En kort enkät kring aktuella politiska frågor kommer att skickas ut till nominerade kandidater som en hjälp till att göra urvalet till denna lista.Valet 2018 finns runt hörnet och det är hög tid att börja leda in Miljöpartiet på rätt spår igen vilket är rollen som ett grönt stigfinnarparti. Vi välkomnar alla som vill vara med i detta arbete att kontakta artikelförfattarna."

Hela debattinlägget finns här.

På kongressen finns flera vägvalsmotioner, bland annat om ekonomisk politik och vapenexport. Vad är det som kallas "partilinje"? Är det partiledningens politik eller är det partiprogrammets? Bör inte partiet kunna såväl medverka i regering som driva opinionsbildning för partiets politik - eller är det en omöjlighet? Hur ska väljare förstå vad MP egentligen vill om man aldrig får höra det från språkrör? Dessa frågor samtalas om i nätverk som Grön Omstart och föreningar som Grön Nystart. En radda tidigare språkrör skrev i vintras en DN-Debattartikel på samma tema här. Global Greens antog för några veckor sedan en "a unitied vision".

fredag 14 april 2017

Fred på Jorden, fred med jorden

FRED PÅ JORDEN - FRED MED JORDEN.
Malmö 18 april kl 19.00
Victoriateatern, insläpp 18.30. VÄLKOMMEN!
Jag talar över ämnet utifrån Elin Wägners ideologiska väv, som för övrigt fick mig att bli bli politiker en gång i tiden.

torsdag 13 april 2017

Se upp så vi inte snart blir förlorare

Manifestationen efter terrordådet i Stockholm var mycket värdig och respektfull. Begrepp som kärlek och gemenskap stod i centrum. Det var vackert. Den alldeles tysta minuten bland tiotusentals människor var en mäktig upplevelse. 

Vi står upp för vårt sätt att leva, terroristerna ska inte vinna, kan inte vinna. Det har uttalats från artister, författare, ledarskribenter och politiker. Vi kan inte förlora. 

Men. När baksmällan träder in finns risken att vi redan förlorat. För det tog inte många timmar efter det att vi talat om gemenskap och kärlek förrän tanken flög över taken, uttalades på nätet och i medierna av allt fler: jaga och kasta ut de som inte har fått uppehållstillstånd, ange de ovälkomna. 

Och det är där, just där, vi riskerar att gå vilse. Så att alla ord om kärlek och gemenskap och solidaritet tappar allt sitt innehåll. Det är där, just där, vi riskerar att steg för steg göra ”vi mot dom” till vår helt dominerande tankemodell. 

Det är där, just där, vi riskerar att läraren ska ange barn, sjuksköterskan ange den sjuke, socialtjänsten ange den utsatte. 

Det är där, just där, vi riskerar att få leva i ett samhälle där barn utan uppehållstillstånd regelmässigt hämtas ut från skolorna, sjuka hämtas ut från sjukhusen. 

Det är där, just där, stegen till angivarsamhället tas. Samhället där det blir en outtalad plikt för medborgare att ange den andre. Ange den andre. Ange. 

Vi har sett sådana samhällen. Angivarsamhällen. Östtyskland. Kina. Sovjet. USA under McCarthytiden. Det är samhällen där civilsamhället krackelerar, där tilliten till varandra dör. Till slut blir det du som blir angiven. För det är så angivarsamhället fungerar. 

De små stegens tyranni. Det är så det brukar heta. Steg för steg förändras det som uppfattas som normalitet. Plötsligt är angiveri en normalitet. Så det är nu det gäller att stå upp. Stå emot. Vägra sätta sig på det sluttande plan som slutar i det vedervärdigaste av samhällen: angivarsamhället. 

Tyvärr har vi det i oss. Det där med vi och dom. I såväl privata samtal som i medier har det berättats om hur vi generellt sörjer – på det sätt vi nu kan sörja dem vi inte känner – drabbade i Berlin, Nice och London. Mer sällan talas det om att vi sörjer de drabbade i Sankt Petersburg. Ännu mer sällan de som drabbas i de länder där det nästan blivit vardag med terrordåd, drönarattacker eller missiler. 

 Detta oroar mig. Faktiskt. 

För i all vår empati, och den visade godhet som vi alla talar om, finns ett stråk av ”vi och dom”. Se upp för det stråket! Det kan lätt urarta. 

Det mest akuta steget nu,,,   HELA TEXTEN  FINNS HÄR.

onsdag 12 april 2017

Tulsi Gabbard, än en gång så värd att lyssna på...

Det finns kongressledamöter i USA som har stark integritet och modet att utmana. Än en gång vågar Tulsi Gabbard, demokrat från Hawaii. Sansad, äkta, eftertänksam och med stark integritet - självfallet stödde hon Sanders.

tisdag 11 april 2017

Dagens ledare i ETC: KD bytte logga - blev blå och fyrkantig

"Jerusalemklostret ligger mitt i Paris. Härifrån startas pilgrimsvandringar genom Frankrike. Här lämnar troende – ofta ensamma – världen för att under någon vecka eller månad vandra in i en andlig dimension. 

Jag tänker på det när jag hör Ebba Thor Busch berätta om den tuffa vandring hennes parti har framför sig."

Så inleds min  ledare i Dagens ETC. Handlar om KD:s kommun- och landstingsdagar. 

Hela ledaren finna här...


måndag 10 april 2017

Vackert - och så en fundering

Manifestationen i Stockholm var mycket vacker, respektfull, värdig. Den var även en bekräftelse på att det i Sverige är möjligt att samlas i tusentals med känslan, kanske till och med övertygelsen, att risken för attentat just där, just då, inte fanns. Det är på många sätt, mitt i hela bedrövelsen, en tillgång för samhället. I alla länder är det inte så.

Jag har ofta hört, såväl i privata samtal som i medier, hur vi generellt sörjer -  på det sätt vi nu kan sörja de vi inte känner - drabbade i Berlin, Nice och London. Mer sällan drabbade i Sankt Petersburg. Än mer sällan drabbade i de länder där det nästan blivit vardag med terrordåd, drönarattacker eller missiler.

Detta oroar mig. Faktiskt.

För i all vår empati, och den visade godhet som vi alla talar om, finns ett stråk av "vi och dom". Se upp för det stråket! Se upp för vad det kan göra med oss i en tid av krigsretorik!

När Annie Lööf i en partiledardebatt i teve utropar "håll ryssen bort" så är det mer än ett säkerhetspolitiskt uttalande - hade det varit det hade hon uttryckt sig på annat sätt. Vi har hört liknande, inte minst i andra länder, "håll polacken borta", "håll romen borta", "håll juden borta", "håll tutsien borta".

När vi blundar för denna typ av generella uttalande är vi ute på mycket hal is. Det är inte mindre allvarligt när det sker under en tid när krigsretorik råder, dra ut konsekvenserna och fundera på hur lätt det kan gå över styr. Hur de med i grunden goda värderingar plötsligt kan bli det ondas verktyg. Tänk forna Jugoslavien, tänk Rwanda.

Det är naturligt att vi visar empati i olika grad, allt efter närhet - släktskap eller geografiskt. Men samtidigt som vi talar om människors lika värde värderar vi liv  olika. Och den gemensamma nämnaren för den värderingen bygger på är "vi och dom".

Så låt oss vidga våra ramar för vilka vi känner sorg. Lätt sagt, svårare gjort. Låt oss åtminstone själva inte medverka till att uttrycka oss som Annie Lööf i retorisk form. Låt oss inte heller skapa en värld där terror - såväl privatiserad som statlig - sprids. Genom t ex vapenexport och medverkan i krig som sätts igång på falska eller djupt tvivelaktiga grunder. Låter oss inte bidra till nya konfliktzoner som faktiskt gör världen osäkrare på ett sätt som skapar mer terror, privatiserad eller förstatligad.

Det mest akuta steget nu är väl att förmå Socialdemokraternas partiledning att tillsammans med SD och övriga partier inte starta klappjakt på människor i skolor, på sjukhus med följd att vi blir som angivarsamhällets Östtyskland. Allt med det underförstådda "vi och dom" som måttstock. Vilka har då vunnit?




söndag 9 april 2017

Grön omstart lanserar fem namn till MP:s partistyrelse

Anneli, Nicklas, Nina, Isak och Peter.
På Facebooksidan Grön Omstart - med 1600 medlemmar - lanseras fem utmanare till Miljöpartiets partistyrelse. En reaktion på de förslag som partiets valberedning lagt - i syfte att få en mer ideologiskt förankrad styrelse för att återvinna "den gröna ideologins kärna".

Nina Petersson - med gedigna erfarenheter och kunskap från miljö- och utvecklingsstudier - vill " stå upp för de gröna värderingarna i alla sakfrågor för att utveckla ett samhälle där miljöns förutsättningar är vårt ramverk och ekonomin ett medel för att uppnå social hållbarhet"

Anneli Vitterskog - som har fil kand konfliktlösning -  vill verka "tydliggöra för allmänheten att den gröna ideologin har svar inom alla samhällsområden"  och  "är motgiftet till de främlingsfientliga och antidemokratiska strömningar som vi ser".


Nicklas Börjesson - med erfarenheter som systemutvecklare från finansbranschen - ser "den gröna ekonomin som är partiets trumfkort" och menar att "om partiet lyckas konkretisera och kommunicera den till väljarna" kommer partiet att komma långt.

Peter Söderlund - som tidigare varit ersättare i partistyrelsen för Miljöpartiet. Vill skärpa partiets sociala ambitioner.

Isak Betsimon -magisterexamen i nationalekonomi som jobbar på Finansinspektionen. Vill vara med och utveckla den ekonomiska politiken.


PS! Tanken med Grön Omstart är verka för just en  grön omstart - och " en återkoppling till den gröna ideologins kärna". samt att "problematisera och ifrågasätta fenomenet evig tillväxt". Syftet är också att tvinga fram en ökad interndemokrati.

lördag 8 april 2017

En doft av krig - kan vi lära något av den?

En doft av krig över Stockholm. Undrar om de många som talar så lättvindigt om krig, de många medier som deltar i krigshetsen, de som trivialiserar värdlandavtal och romantiserar krigsövningar, om alla dessa sansar sig lite innan de fortsätter att göra krigsretorik till något sorts normaltillstånd.

Det vi kände var en liten, liten doft av krig - ett sådant krig som vår vapenexport bidrar till, som den upprustningsspiral som vi deltar i bidrar till, som vapenindustrin ser positivt på.

En liten, liten doft. Husen stod kvar, toaletterna fungerade, broarna gick att vandra på, sjukhusen överbelastades inte, dagen efter fungerar tåg och kollektivtrafik, teatrarna kan spela.

Det var en doft ett kort ögonblick, inte mer.

Hur skulle det vara om alla de där som normaliserar krigsretoriken tog sig en funderare, om alla de som så lättsamt talar om krig började fundera, om alla som verkar så lekfulla inför den stora krigsövningen Aurora - som skall gå av stapeln i höst i Sverige med USA inbjudet - börjar fundera.

Hur vore det om vi skulle slippa se flinande partiledare sittande på pansarvagnar, slippa höra språkrör vara stolta över att deras parti medverkat till upprustning, slippa höra försvarsministern fördumma samtalet genom att anklaga de som kritiserar värdlandavtalet för att gå ärenden åt någon annan.

Om alla de där börjar fundera. Om vårt mål inte istället borde vara att bygga gemensam säkerhet med potentiella fiender istället för att medverka till ökande konfliktzoner. Om vi inte skulle tala om hur vi når nedrustning istället för upprustning. Om vi inte skulle tala om fred istället för krig. Om vi inte skulle tala om konfliktlösning istället för att bidra till konflikter.

Det räckte med en doft av krig i Stockholm för att skaka om ett kort ögonblick. På ledarsidor talas om hjältar som lät arbetskamrater övernatta istället för att vistas på gatorna när hemresan omöjliggjordes. Är inte det att förminska hjälterollen till inte ens en doft av densamma?

Kan vi lära oss något av den där doften som låg över Stockholm några ögonblick igår? Kan vi förstå, iställer för att naivisera, att den krigsretorik som medier och en del politiker ägnar sig åt så lätt kan utgöra en krigsspiral som inte går att hejda och som medför att städer så lätt kan dränkas i krigets odör.

fredag 7 april 2017

USA än en gång

Så kan vi då lägga ännu en pinne i den hög som ständigt växer. Den här gången är det Syrien. Ytterligare en gång som USA anfaller ett annat land militärt. Denna gång skenbart spontant, som en nyck efter att bilder på barn som gasats ihjäl blivit offentliga. Upptrappning, världskrig i händerna på en galen man, eller flera galna män.

Bilderna på barn som drabbats av gas är ohyggliga, om än bara en bråkdel så ohyggliga som att vara de direkt drabbade. Det var inte de drabbade, de förgiftade, de dödade, som gav upphov till Trumps reaktion. Det var bilderna i sig. Och slutsatsen - den för tillfället lämpliga slutsatsen om än obevisad - att det var Assadregimen som begått brottet. FN borde getts möjlighet att utreda.

När Hans Blix, i gårdagens Studio Ett (SR, P1), ifrågasätter den "självklara i slutsatsen" - att det var Assad - så gör han det i motvind. Trots att angreppet, sett ur någon sorts logik, ter sig totalt kontraproduktivt. Att Assad skulle riskera de framgångar han haft senaste tiden, såväl i kriget som diplomatiskt, genom att nu använda gas ter sig minst sagt absurt.

Nu är krigslogik ofta absurd så absurditeten i sig är inget bevis för att det absurda inte genomdrivs. Den andra sidans förklaring - bomberna träffade vapenlager där förbjuden stridsgas förvarades av Assadregimens motståndare - togs upp som en realistisk möjlighet av Hans Blix. Allt annat vore för övrigt intellektuellt ohederligt. Märkligt nog tycks journalister, som inte vet ett skit om saken, däremot vara helt säkra.

Att USA nu gått in i ytterligare en gång i ett land, utan vare sig FN-mandat eller i rättslig mening inbjuden av den formellt legitima regeringen, är hysteriskt. Och, vad värre, det tycks, i alla sin absurditet, vara en lättnad för världen att såväl Ryssland som Kina i alla fall inte leds av hysteriker. Då hade världskriget redan varit här. Det hade inte behövs någon djävulsk plan från en kinesisk diktator eller grotesk strategi från Putin, det hade räckt med lågt dagsvärde på humöret.

En sak man borde fundera på - och som tydligen många funderar på med tanke på att förtroendet för medierna, även för public service, har sjunkit - är mediernas roll i skapandet av de ramar som händelser hälls ner i för att skapa en bild som känns sammanhållen. USA invaderade Irak på medvetet falska - och ihärdigt torgförda - grunder. Man har ställt till så in i helvetes mycket oreda i det godas namn.

Tänker man sig att invadera Syrien? Har man gömt hur det gick när man klampade in i Irak (inbördeskrig och kraft åt IS), Libyen (söndersplittrat land med hundratals, kanske tusentalet, krigsherrar) och Afghanistan (där människor dödas i en aldrig sinande omfattning, toppat med IS).

Frågan är om Clinton hade varit mindre benägen att "ta sig an" Syrien? Det är allt annat än säkert.


torsdag 6 april 2017

30 år sedan vi kramade träd...

Göteborgs Posten påminner om att det snart var 30 år sedan trädkramarna förändrade den politiska debatten...

Läser: "I buskarna smög bland annat Miljöpartiets språkrör, Birger Schlaug, runt och höll med domprosten. Schlaug visste väl inte riktigt själv om det passade sig att delta i civil olydnad som språkrör.

 – Det fanns de som hade synpunkter på det och undrade om en partiledare som sitter med och stiftar lagar ska ägna sig åt civil olydnad. Men min uppfattning var och är att ansvaret som människa alltid går före ansvaret som någon sorts partiledare eller statsråd. Man ska alltid göra det som känns helt rätt, om det sker utan våld och med vetskap om att man kan få ta sitt straff, förklarar Schlaug som gjort en kort research i sitt skrivbord innan vi samtalar.

– Det fina med trädkramaraktionerna var att miljöfrågan hamnade på den politiska arenan i många, många år efteråt. När MP sedan satt i sin första budgetförhandling med S 1998, hade debatten om biologisk mångfald legat och skvalpat på en hög nivå i tio år efter aktionerna i Ljungskile. Vi ställde krav på ökade anslag till biologisk mångfald och vi blev snopna över att vi fick igenom 100 procent av kraven, minns Schlaug.

Sedan berättar Birger Schlaug om upptäckten att Säpo börjat granska miljörörelsen.

– Jag blev själv djupt medveten om detta. Det var inte bara rykten, när det påstods att de avlyssnade våra telefoner. Det var faktiskt rätt obehagligt på den tiden. Men när detta kom ut blev det säkert också ett bidrag till att miljöfrågorna lyftes. I dag verkar det ju annars vara standard med avlyssning, avslutar Schlaug.

Tomas Kåberger, i dag professor på Chalmers, stod vid den här tiden för en aggressiv kritik av motorvägsbygget. Han tycker fortfarande trädkramarprotesterna var bra och gjorde nytta.

– Motorvägsmotståndet blev en lärorik erfarenhet för många som engagerade sig. För statsförvaltningen betydde de omfattande demonstrationerna att respekten för grundlagens krav på välunderbyggda beslut återuppväcktes. Så även om motståndarna förlorade och om skattepengar slösades på vägbygget, så gjorde motståndet mycket nytta, säger han.

Den första ockupationen av skog i Ödsmål gjordes 6-14 oktober 1987. Flera hundra trädkramare reste tält och byggde vindskydd. För en tia kunde man adoptera ett träd som då märktes med en tryckt informationslapp om vem som blivit trädets vårdnadshavare."

Här finns hela artikeln.

onsdag 5 april 2017

Tio procent, månad efter månad, mindre än så räcker inte...

Det går illa för planeten såväl som för de svenska miljömålen och H&M. De sistnämnda ökade inte försäljningen med tvåsiffriga tal vilket anses som "svag försäljning"

Hur vore det om någon av de stora ledarskribenterna och politiska kommentatorerna kopplade samman det faktum att våra ekologiska fotavtryck ökar och bara ett av de svenska miljömålen ser ut att uppfyllas med den absurda tanken att försäljningen av kläder måste öka med tio procent "månad efter månad" för att det skall anses tillfredsställande.

Hur vore det om vi skulle våga se sambanden mellan kraven på ständigt ökande konsumtion och planetens problem? Hur vore det om vi skulle försöka hitta ett ekonomiskt system som inte är beroende av tillväxt för att överleva?

1 av 16 miljömål klarar Sverige.