onsdag 25 april 2018

Medmänsklighet väger tyngre än formell juridik

Men SvD:s ledarsida, moderat, är purken...
– De medmänskliga konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det, säger partiledaren Annie Lööf.

Jo, just så är det. De medmänskliga konsekvenserna blir för stora. Därför är regeringens förslag om om ensamkommande det enda mänskliga i den här situationen, oavsett vad Lagrådet sagt. Formell juridik står mot medmänsklighet.

tisdag 24 april 2018

Rutiner och spelare

Jag vänder mitt ansikte mot kosmos och ropar desperat: För i helvete, ge oss Televerket tillbaka!
Televerket kunde vara surt, buttert och byråkratiskt. Men ringde man till lokalkontoret fick man tala med samma dam varje gång, och nog kom samma gubbe hem för att fixa om något blivit fel. Det kunde ta några dagar, eller veckor om man skulle sätta in en ny telefon. Men det var trots allt redigt.
Nu har jag drabbats av Framtidens nät. Det är så Telia kallar det mobila system som skall fungera när man rivit kopparledningen på landsbygden. Det är ett bra namn, “Framtidens nät”. Det kan nog fungera i framtiden. Men inte nu.
Vi som blev frustrerade över Televerket hade förvisso skäl för det. Men i jämförelse med det moderna, kommersiella Telia - det gäller förstås också de andra “spelarna” i branschen - var man ett under av redighet. Dom ser sig inte som till för medborgarna, dom ser sig som spelare.
Låt mig berätta hur marknadsaktören fungerar. Framtidens nät är mobilt och kräver router som på landsbygd emellanåt kopplas till en antenn på huset eftersom täckningen är usel. Denna installerades efter en tidsspann som får en sengångare att framstå som rena rama sprintern. Man hade mer bråttom att koppla ur kopparledningen. Man är ju spelare.
Efter en tid visar det sig att routern har problem, så efter många telefonsamtal - först till en Teliasupport där man inte berättar direkt att man inte har med Framtidens nät att göra - kommer en vänlig själ fram till att den måste bytas ut. Så man skickar en ny router.
Och då börjar livet ta sig nya former. Jag ringer supporten.
Jag finner mig själv stående i ett träsk och tar gång på gång avstamp för att förklara för ständigt nya och vänliga damer och herrar som heter allt från Sanna och Linn till Robert och Manne, som talar allt från godmodig norrländska till svårtydd skånska, som kanske är förlagda i Stockholm eller Umeå eller Bombay eller var det nu kan vara. Jag förklarar att det inte går att sätta in antennsladden i den nya routern.
Det är detta faktum - att antennkontakten inte passar i routerns fäste för antennkontakt - som nu tar oanade former i verbalt vansinne, ihärdigt värnande av rutiner och en spelares alla sjukdomssymtom...
Jodå, säger Sanna och Linn, Robert och Manne och några till som man valsar runt hos i en evig helvetesdans. Det är samma sorts kontakt i den nya routern som i den gamla, så det är bara att sätta in den så fungerar det. Jag förklarar att så inte är fallet. Jodå, säger de allihopa. Allt är vänligt, men slemmigt, alla nya figurer på supporten säger att de skall fixa problemet, men ingen fixar det, man snurrar runt och ingen tar ansvar för någonting. Jag kan skicka ett foto av kontakterna, men det tycks vara mot rutinerna att ta emot foton på antennkontakter.
Det handlar alltså om något så simpelt som en antennsladd som skall sättas in i den nya routern. Den satt ju så fint i den gamla. Men funkar inte till den nya routern. Jodå, säger Sanna, Linn, Robert och Manne och några till med förnamn. Nej, säger ja. Kontakten på antennsladden är för stor och har fel form för den nya. Nejdå, säger alla förnamnen. Det är samma anslutning på den nya routern som på den gamla, envisas alla förnamn.
Så håller det på flera dagar. En del låter mig vänta medan de talar med tekniker, det tar sin tid och sedan återkommer de och säger att teknikerna säger att det bara är att trycka in antennen. Jag försöker få någon enda jävel att begripa att det inte går. Jodå, säger alla förnamnen och nu börjar de låta som om de är övertygade om att jag är dum i huvudet. För hur svårt kan det vara att trycka in en antennsladd i en router?
Så, till min stora glädje meddelar plötsligt en ny man på supporten - en man med efternamn - att man ska skicka en tekniker. En sådan skall ta kontakt redan nästa dag för att vi skall komma överens om en tid när hen kan komma och trycka in antennjäveln i den nya routern… Kan ni inte bara skicka en ny hane som jag kan sätta på antennsladden, försöker jag. Det är emot rutinerna, får jag höra.
Ingen tekniker ringer, efter ett antal dagar ringer jag supporten igen och undrar varför ingen hört av sig. Men först måste jag för sjunde gången berätta hela min lidandes historia för ett nytt förnamn. Detta förnamn förklarar sedan att ärendet backat. Man har, utan att meddela mig, beslutat att inte skicka en tekniker ty rutinen är att sådant att en kundjävel skall klara själv att trycka in en antennsladd i en router. Men kan ni inte bara skicka en ny kontakt till antennsladden så byter jag ut den gamla som inte funkar. Det är ju som en vanlig gammal mossig teveantennkontakt, inget märkvärdigt. Det är emot rutinerna, får jag höra. Ännu en gång. Vi gör inte så. Och jag får åter höra att det är identiska kontakter på den gamla och den nya routern. Nu börjar jag bli förbannad, vilket drabbar det stackars förnamnet av kött och blod som sitter i supporten.
Jag tar det en gång till: Antennsladden avslutas med en kontakt som är sexkantig, den gick att trycka in i den gamla routern men inte i den nya eftersom det på den skall skruvas in en rund kontakt. Så är det inte, får jag veta. Jamen, jag sitter ju med såväl antennsladden som den gamla och den nya routern framför mig, jag tittar på dem just nu, och jag ser ju för fan hur det ser ut. Våra rutiner säger att det är identiska kontakter, säger rösten från Stockholm, Umeå, Bombay eller möjligen helvetets förgård.
Så håller det på vecka ut och vecka in… Jag ringer i hopp om att någon av alla de förnamn jag får tag i skall begripa. Till slut händer det. Ett förnamn som också presenterar sig med ett efternamn säger att det kanske är olika kontakter… att den nya vita fina routern kanske har en annan lösning än den gamla... Jag tror jag är i himlen efter att ha vandrat runt i det stora kommersiella bolagets helvetesringar i två veckor. Produktionsfel kanske, eller något annat, säger mannen med efternamn. Säger du det, säger jag.
Det är just då jag riktar mitt ansikte mot himlen och desperat ber någon okänd makt i kosmos att ge oss Televerket tillbaka. Gammalt, mossigt, byråkratiskt men fan så mycket bättre än nya, moderna och slemmiga kommersiella bolag där man möts av aldrig så trevliga Sannor, Lindor och Robertar som säkert gör sitt bästa men som fastnat i en byråkrati de också. Rutinerna är sådana.
Telia tar ju bra betalt om man köper någon tjänst av dem, hur mycket betalar de när kunden tvingas sitta timme efter timme och berätta samma sak gång på gång för ständigt nya förnamn som har sina rutiner och anser att de talar med en idiot som inte kan koppla in antenn i för den avsett kontakt?
Den ärans man som frälste mig från ondo, och som hade ett efternamn, skall nu kontakta teknikerna… De har backat ärendet en gång förut, säger jag. Jag skriver att de skall kontakta dig, säger mannen med efternamnet. Gör dom inte det blir jag förbannad, säger efternamnet. Då är vi två, säger jag.
Och tro det eller inte. Så småningom ringer en tekniker och berättar att de kommer två stycken för att hjälpa till med en antennkontakt… De kommer. Tittar på antennsladden, dess kontakt, på den nya routern och säger: Den går ju inte in här.
Ni kan väl byta kontakt, säger jag. Sådana finns inte, säger teknikerna. Vi måste byta hela antennen, dra nya sladdar och borra upp hålet i väggen. Det gör man, en ful svart sladd spikar man fast på väggen, den gamla var vit eftersom den då lite snyggt kunde följa en vit list på huset. Vi har bara antenn med svart sladd, säger teknikerna och ber att få låna en skiftnyckel.
Så kopplas det in. Tyvärr har Telias Framtidens nät inte skickat ett nytt simkort som passar till den nya routern, de ber mig sätta in det större som satt i den gamla… Det går inte. Av naturliga skäl. Jag började ana ett nytt helvete…
Men. Det är fint att man inte lever i en krigszon eller i ett land där mat fattas. Man bor i ett land där marknaden och förnamnen tagit över och rutinerna är som de är, trots att det blir som det blir.
.

måndag 23 april 2018

Arbetslinje...



Kan du inte vänta, eller har för långt till Ringvägen i kungliga huvudstaden, så finns detta att fundera över:

söndag 22 april 2018

Elin Wägner och brända brev under vårens tid


Det är en fin vårmorgon och jag tänker på när Elin Wägner i början av 1940-talet står på balkongen utanför sitt arbetsrum i Lilla Björka några mil ifrån Växjö. Hon hade varit gift med John Landquist. Linnéa hade följt Elin Wägner som "piga" och vän ända sedan ungdomen. Elin har fått hård kritik för sin bok Väckarklocka, telefonen har slutat ringa, vänner tittar bort.

Elin låter blicken vila i den lilla hagen i sluttningen mot Bergssjön, den där hagen som är kantad med ekar. Där brukar majbål brinna, Linnea plägar dra dit allehanda skräp från uthusen. Papper är Elins sak att lägga dit, kladdar och anteckningar och brev som inte vill bli sparade. Ja, brev som kanske vill sparas också, men som Elin känner olust inför. Det har hänt mer än en gång att hon oroligt sneglat på brinnande papper som seglat iväg en bit med vinden, hon har följt med och trampat ner det i riset där det smulats sönder.

Första majdagens morgon brukar ännu elden pyra under askan, som minnen man försöker stöka undan från tankarna. Brev som kanske aldrig borde skrivits, brev som aldrig borde lästs, brev som påminner om misslyckanden. Och blivit sorgestenar. Det är inte bara reaktionerna på Väckarklocka som gör anspråk på att vara sorgestenar i Elins bröst.

Nog hade hon bränt åtskilliga brev från John där på brasan, som om de inte dög att bränna dom i spisen.
John Landquist, äkta make i tolv år. Äkta och äkta, vad som nu menas med det. Visst var kärleken nog så het i början av 1910-talet, när den flammade så vackert i en tid då lyckliga stunder hade trätts som på ett radband. Pennskaftet hade kommit ut och blivit mottagen med goda recensioner av till och med de suraste kritiker, sorgestenarna från ungdomsåren hade slipats av – och så: förälskelse, förlovning och giftemål. Men pärlorna följdes av nya sorgestenar. Barn kunde det inte bli några, enligt John så var det minsann hennes fel, han hade varit och kontrollerat sig och nog var det så att Elin kände skuld. Hon fått betala för det där som hänt i London. Var det inte så? Den där guden var kanske allsmäktig men alls inte förlåtande.
Prat, hade Linnea muttrat när frågan om barnlöshet liksom smög omkring utan att riktigt bli utsagd. Själv hade hon inte fått några barn, och hade inte för avsikt att försöka, så det fick vara bra med det. Varför skulle det vara värre för komplicerade människor än för enkla att förbli barnlösa? Förresten var den där John inte mycket att ha. Det var hennes absoluta uppfattning. Han sprang med andra kvinnor och ville leva på större fot än de hade råd med. Och nog var det Älskade Frun som stod för pengarna som han så vidlyftigt spenderade, visst var det väl så.
Och visst hade väl Linnéa rätt. Som trogen man var han inte mycket att ha, och leva på stor fot ville han, spekulera i tyska mark och aktier gjorde han utan vidare framgång allt medan Elin manat till hushållning och risk för skuldsättning. Förresten hade den sexuella attraktionen i äktenskapet dött ut efter några år. Enligt John för att de inte kunde få barn. Men vad för lust kände Elin när äkta maken ägnade sig åt frivoliteter med andra kvinnor? Många var de som uppvaktades av John, till och med Elins vänner uppvaktades och flirtades med. Ester Blenda Nordström var bara en i raden. Linnéa hade svårt för den vildbasaren som svor och rökte och som Elin tycktes omfamna som en lillasyster. Och nog tog Linnéa illa vid sig när de där två - Ester Blenda och Elin – vid något tillfälle skrattade åt pigan… Älskade Frun må vara förlåten, men inte den där Ester Blenda.
Nåja, antal brev från John hade bränts och Linnéa hade gärna bränt dem allihop om de kunnat ge ugnen kraft att värma mat de där gångerna i Stockholm då pengarna till ved inte funnits. Inte till hyra heller. För fint skulle det vara för John. Det dög inte med tvårummaren han och Elin flyttat in i. Och trots att Linnéa nöjt sig med soffan i köket. Det skulle vara större lägenhet. Jojo.  Och när Elin tog sin packsäck och lämnade John efter tolv år nog var det Linnéa som fick stanna kvar och se till att han fick mat på bordet när han behagade intaga sådan hemmavid. För honom var hon pigan, men för Elin var hon Älskade pigan. Det var skillnad det.  
Vad det för sin egen skull eller för eftervärldens skull Elin bränt brev? Och för all del även en del arbetsböcker. En författare skriver böcker, men en god författare har väl också tanken på att skriva en berättelse om sitt liv. Elin var berättare, lockade med öppet visir när det roade henne, men än hellre med halvöppet så den som kikade inte bara kunde ana eller gissa eller förmoda eller fås att tro. För integritet hade hon. Iskyla talade en del om som ansåg att pladder gav värme, som inte hade större anspråk än så.
John skrev ovänligt till henne. Den tanken malde i Elin när alla sorgestenar valde att bli spetsiga och vassa i hennes bröst. De fanns därinne, sorgestenarna och när nya trängde in blev det som om de gamla fick nytt liv. Då kunde tårar börja rinna, bara ingen såg det. Ingen levande i alla fall. Vad de döda eventuellt såg brydde hon sig inte om, tänkte hon när blicken vandrade vidare från fårhagen med ekarna till Bergsjön där det förfärliga hänt den där gången när Ruth drunknade. De två halvsyskonen hade varit ute och simmat, kommit ifrån varandra och Ruth drunknat framför ögonen på Elin som kände skuld fast ingen skuld fanns.
John skrev ovänligt och skuldbeläggande till henne. Trots att hon ville honom väl. Hon stödde honom i hans arbete, hon hade i realiteten försörjt de två när han upprörd lämnat Dagens Nyheter 1917 och därmed också lämnat en fast inkomst. Även om de var nog så intressant med hans analyser över Gjejers filosofi och annat så gav det fåtalet pengar. Men visst, äktenskapet gick att hålla ihop flera år då de ändå hade intellektuella ting att tala om, och till stor del vara överens om.
Elin mindes ett brev han skrivit – hon befann sig i Wien för Röda korsets räkning. Han hade skrivit att de hade så mycket gemensamt att man väl inte kunde tala direkt om ett olyckligt äktenskap. Men skuld lade han på Elin: ”Det enda jag haft emot dig har varit en alltför stor vekhet, som gjort att jag av hänsyn till dig behållit åtskilligt för mig själv, som jag eljest icke behövt ha gjort. Jag är icke så lurig, som du säger, av böjelse eller natur, men mycket av denna inbundenhet har berott på hänsyn till dig…”. Elin hade sparat raderna i en arbetsbok, de vore ju alltid bra att ha för en roman om äktenskaps försåtligheter.
Hur många sömnlösa nätter hade inte Elin försökt tänka igenom alla Johns kvinnohistorier men hunnit somna innan hon kommit till slutet. Alla dessa otroheter tycktes minsann inspirerade av Ellen Keys så kallade kärleksevangelium. Ellen Kays obegripliga kärleksevangelium och i detta stycke världsfrånvända krav på kvinnan legitimerade Johns ständiga otrohetsaffärer. 

lördag 21 april 2018

Lördag

Fint  väder, bryggan lagd i sjön, sol, friskt kallt vatten, tänker inte lägga ner tid på bloggen idag... Fågelkvitter lockar, lommen lockar. Ursäkta detta lata åbäke som inte förmår skriva mer...

Tillägg 11.59:
Okej, okej... fått mejl etc, som (lite humoristiskt) kräver mer än det ovanstående... Så här kommer nåt...:-)


fredag 20 april 2018

Fördumning av konsten att välja parti

Jaha. Har nu besvarat två valkompasser - i SvD och Expressen - och konstaterar att jag hamnar ungefär där jag trodde trots att sättet att ställa frågor i sådana kompasser till stor del är fördummande. Jag hamnade i häraden där MP-FI-V dominerar, vilket väl inte var så överraskande i den tid som nu är.

En gång - och jag tyckte likadant då som nu - befann jag mig i det gröna bälte som bestod av MP, V och C.

Ni som är lite yngre kanske inte har en aning om att det under slutet av 80-talet i riksdagen fanns ett grönt bälte där miljö, energi, globaliseringskritisk analys och fördelningspolitik faktiskt till viss del förenade just MP, V och C. Jag skrev till och med en debattartikel där jag föreslog hur en sådan regering skulle se ut, själv var jag skatteminister... grön skatteväxling var min baby, gjorde en större utredning om frågan och kom fram till att vi skulle behöva växla cirka 90 miljarder för att uppnå rimlig effekt.

Tyvärr gav sig Naturskyddsföreningen in i valdebatten med siffran 30 miljarder, vilket sedan sossarna använde för att inte acceptera mer än den storleken på den skatteväxling vi förhandlade fram under budget samarbetet 1998 - 2002. Den inledande fasen blev kraftigt höjd skatt på villaolja, vilket föranledde a) att organisationen Villaägarna uppmanade till protester och b) att villaoljan mycket snabbt fasades ut.


torsdag 19 april 2018

En avdankad grön mot en blåmesig sosse i en kvällsblaskas tevestudio....

Jaha, så blev det ett litet samtal om MP, sossarna och visionslöheten... Alla blev inte glada, men kanske några. Här finns det lilla pratet.


onsdag 18 april 2018

Två avdankade på fel plats...

Zlatan tycks säga att han skall spela i VM. Avdankade kan hamna på fel plats. Själv är jag med i Expressens teveprogram Bara politik ikväll. Avdankad på fel plats.

Tackade ja för länge sedan, då jag stod i valet och kvalet att ställa upp i riksdagsvalet.... Tog mitt förnuft till fånga och tackade nej till det till slut. Så nu är jag alldeles i onödan på fel plats ikväll.

Straxt efter 19.30 är det dags för mig och Mikael Damberg att surra. Programmet börjar redan 19.00 med att en sosse berättar att hon helst vill samarbeta med C och L.

tisdag 17 april 2018

Hård debatt i brittiska parlamentet.... men inte i det svenska

Hård debatt i det brittiska parlamentet. Theresa May kritiserades hårt för beslutet stt inte, enligt praxis,  tillfråga parlamentet före robotattacken mor Syrien. Corbyn kräver lagändring.

Tragikomiskt nog har vi i Sverige beslutat att regeringen, även en minoritetsregering, själva, utan stt tillfråga riksdagen, kan besluta stt Natotrupp bjuds in för att såväl nyttja svenska flygplatser, hamnar, vägar och lokaliteter samt till och med från svensk mark avskjuta robotar etc mot tredje land... Allt enligt Värdlandavtalet med Nato.

Föregicks detta beslut av debatt i valrörelse? Svar: Nej. Så kan det också gå till...

måndag 16 april 2018

Sista striden...?

Av de 15 procent som anser att miljö- och klimatfrågan är en av de tre viktigaste anser bara knappt häften att MP har den bästa politiken. Visade en hyggligt seriös mätning i DN häromveckan. 

Bara drygt sju procent av väljarna innefattas således i den volym som såväl anser att miljö-klimatrågor är viktiga som att MP är bäst på dessa frågor. Alla som känner oro för att Alliansen skall bilda regering bör känna oro för detta. Dessa sju procent utgör nämligen MP:s potentiella väljarbas. Det är besvärande illa för partiet.

Den mest avgörande frågan för såväl vårt framtida svenska samhälle som för planeten och dess människors möjlighet att leva goda liv måste lyfta. Efter valet skulle en borgerlig regering, med en moderat statsminister, vilande på godkännande av Sverigedemokratern, underminera de steg som ändå tagits.

Mindre än sex månader till valet och nu tycks Miljöpartiets ledning ana att Löfven är mer intresserad av några borgerliga partier än fortsatt samarbete med Miljöpartiet. Kanske har detta bidragit till att ledande miljöpartister nu morskar upp sig, vågar släppa rädslan att såra Löfven, skaffa sig en tydlig profil. Bli intressant. 
Läs hela ledaren här.


söndag 15 april 2018

Vekt av Sverige

Före anfallet mor Syrien varnade den svenska utrikesministern för militär upptrappning och röstade ja till en resolution från USA om att fördöma användandet av kemiska vapen.

Vilket förstås var helt riktigt.

Men när denna resolution föll - Ryssland la som vanligt in sitt veto av sedvanligt bisarra skäl - lades två andra resolutioner fram med i grunden liknande syfte, denns gång från Ryssland, vilka Sverige valde att rösta emot av bisarra skäl.

I grunden är det frågan om vem som är  avsändaren som avgör hur Sverige numera röstar.

Feministisk utrikespolitik är inte större än så, inte fredsengagemanget heller. Det är ynkligt i sig. Än ynkligare att gröna statsråd, varav två är språkrör, valt att bli medlöpare och nonchalerar att partiet bildats med djupa rötter i fredsrörelsen.

Den svenska regeringen valde att rösta emot resolutioner i FN:s säkerhetsråd för att inte störa det allt intimare samarbetet med Nato. För ett land, och en regering, som utmålar sig som folkrättens beskyddare och dessutom  fredsmäklare framstår det som illa. Hade MP inte krypit in under Löfvens och Hultqvists uniformer hade man reagerat hårt.

Förresten, om vi ska vara petiga... Man kan tycka vad man vill om de robotanfall som USA, Storbritannien och Frankrike genomförde i Syrien, men helt uppenbart bröt de mot folkrätten. Vilket bland annat Pontus Winther på Försvarshögskolan hävdar. Trots detta röstade Sverige nej också till en resolutution med detta innehåll. Avsändaren var fel. Man borde åtminstone lagt ner sin röst, likt fyra andra länder gjorde.

En rimlig svensk ståndpunkt hade varit att hålla fast vid att den rent fysiska undersökningen av den, på rimligt goda grunder, misstänkta kemgasattacken skulle genomföras, bevisen samlas och åtgärder därefter genomföras. Inte ens Nato tycks ha fått se bevisen som USA, Frankrike och Storbritannien hävdar finns, vilket är absurt och göder misstankar snarare än tilltro. Hade WHO eller organisationen mot kemvapen slagit fast att kemvapen använts - och att Rysslands hävdande att de bilder som visats varit iscensatta var lögn - hade mycket varit vunnit, trovärdigheten ökat.

Världen tycks minst lika illa ute med ledare som Trump och Putin än vad  vår gemensamma värld var under kalla krigets dagar. Sveriges bidrag till sans och måtta tycks allt mer obefintligt i takt med att krigsretoriken ökar, militära upprustningar försvaras och försvarsminister Hultqvists trygga dalmål är pä väg att förföra allt fler att delta i den retorik och de handlingar som utgör en spiral av krigshets också i vårt land.

lördag 14 april 2018

Himlen rodnar av olika skäl

Gomorron, skådar just ut på en vacker soluppgång över fjärden och undrar än en gång hur människor som nästan aldrig ser en horisont påverkas. Konstaterar också
  • att soluppgång som får himlen stt rodna är bättre än robotanfall som får himlen stt rodna, 
  • att doft av nybryggt kaffe är så mycket bättre än "doft"av kemvapen, 
  • att livet är djupt orättvist och att jag haft tur som fötts och levt i ett land utan krig och därmed bör visa tacksamhet genom att välkomna sådana som inte haft samma tur.
Har förresten  inte satt på mig knytblus som andra gjort. Av den enkla anledningen att jag vet för lite och av den enkla anledningen att identitetspolitiken kan gå över styr och att utsagor från alla möjliga håll tycks ha grava inslag av personliga hämndakter där skadeglädjen lyser ur ögonen. Men visst bör Akademiens stadgar och personuppsättning ses över... Att bildning inte är garanti mot låghet är väl känt.

Anser för övrigt, likt kulturministern, att public service skall grundlagsskyddas för att försvåra en utveckling där alla medier fungerar med målet att föra så många tittare, lyssnare och läsare till nästa reklaminslag.

Anser också att den nya finansieringen, med inslag av solidarisk progressivitet, av public service är välkommet (skrev om det redan som språkrör).

Fick förresten fråga om hur livet förändrats nu när årsringarna blivit många och nedräkningen inletts. Det första jag kom på var att jag inte längre köper stora paket med skruv och bultar, de lär inte hinna gå åt. 

Den vasst röda solen stiger över fjärden. Imorgon är det ledardags i ETC igen. Apropå soluppgång över snart spirande grönska. Eller nåt. Gomorron!

fredag 13 april 2018

Rotat

Gomorron. Kall natt har det varit igen. Jorden som försöker bli odlingsvarm fryser. Färsk nypotatis skall dock kunna plockas upp i hygglig tid också i år, trots sen vår.

Har rotat sättpotatis för att få lite fart på dem när de väl hamnar i jorden. I övrigt är det ett pysslande med tomat- och chiliplantor. Ut på inglasad veranda på morgonen, in i huset på kvällen med stödbelysning i form av lämpliga ledlampor. Växthuset får vänta ett tag till, men odlingsbäddarna är förberedda.

Apropå rotat: vore det jnte befriande om rötterna i Miljöpartiet tvingade fram lite frisk grönska så här i det löfvenska grådaskets tid...?

torsdag 12 april 2018

Ärtsoppa

De sedvanliga torsdagsmöten, som ledamöter i Akademien deltar i, aslutas lika sedvanligt med intag av mat och dryck på sedvanlig restaurang. Dock anbefalles i nuvarande spända läge icke sedvanlig ärtsoppa med tanke på historiska mytomspunna skeenden vad gäller just ärtsoppa.

onsdag 11 april 2018

Trolleri

Varför envisas borgerliga ledarskribenter att ge sken av att det blir monopol om vinstuttag från skattefinansierad skola, omsorg och vård förhindras? "Monopol är aldrig av godo", motiverar DN sitt ja till vinstuttag från välfärden.... Ingenting säger att monopol blir följden av stopp för vinstuttag. Det enda som händer är att det blir en mångfald av ägare som är intresserade av verksamheten snarare än av avkastningen i pengar. Skulle just Sverige vara undantaget i världen - skulle det just i Sverige krävas vinstuttag för att skolor med andra ägare än stat och kommun skulle finnas?

När ska DN sluta sprida ideologiskt betingad dynga?

måndag 9 april 2018

Sent...

Ojdå, tack till alla er som undrar om jag är sjuk eller nåt.... Inget blogginlägg på hela förmiddagen. Nejdå, pausen beror på annat, pumpat med eufori av att det nu är klarlagt på allvar att nya celler växer i gamla hjärnor. 700 nya celler varje dag...

söndag 8 april 2018

Slow food och slow politics, Spanska trappan och långa tankar











När jag följt den inledande fasen av årets valrörelse inser jag att det finns behov av slow politics. Slow politics innebär samtal istället för debatt förpackad i verbalt degigt bröd. Slow politics ger tid att utveckla tankar istället för att peppra åhöraren med oneliners. Slow politics kräver mod att tala om vår framtid och våra liv med öppet visir och utan lans.
Slow politics kräver något annat än Agenda. Vars partiledardebatter blir allt mer absurda. Med dueller. På några minuter. Där det gäller att pytsa ut oneliners inköpta av konsulter.
Det kräver att journalistiken mognar, att man inte tar varje tillfälle i akt att kasta sig över ett förfluget ord, en prövande ansats, ett resonemang där politikern vågar visa osäkerhet och insikt om att också den egna politiken har brister.
Men det kräver också att medborgaren tar politiken på allvar, att vi som sådana inte sitter vid köksbordet och gnäller över att ”vi inte fått veta något” när vi själva valt bort kunskap för underhållning i form av aldrig sinande digital pubertetshumor, söta katter och informationsflöden som vandrar genom våra hjärnor så snabbt att ingenting fastnar.
Jag skriver detta väl medveten om att söta katter har sin tjusning. Nästan alla katter har sin tjusning.
Här kan du läsa hela krönikan, som börjar med Spanska trappan i Rom och hur det blev när McDonald skulle lansera sin första restaurant där... Snopet.

lördag 7 april 2018

De fyras gäng... kan vara mycket...

Snart utgågna och passé? Eller snart återuppståndna?
Såväl Sverigedemokraterna som Miljöpartiet har något som kommit att kallas De fyras gäng. 

MP:s gäng (Annika Lillemests, Carl Schlyter, Valter Mutt och Jabar Amin) gick med i partiet med rötter i freds- miljö- och kvinnorörelsen och med krav på sänkt normalarbetstid, grön skatteväxling, ökat bistånd och med grundvärderingen "ingen människa är illegal".


Vilar S eller M på denna skara efter valet?
SD:s gäng (Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Björn Söder och Mattias Karlsson) gick med i partiet när det för alla stod klart att man hade nazistiska rötter, förordade dödsstraff och ville stoppa utomeuropeisk adoption,

Två motpoler. Den ena uppburen av sitt parti. Den andra mer eller mindre utjagad. Tänk så det kan bli. 
Ständigt återuppståndna... som perenner.


Det finns ett annat Fyras gäng också: Elvis Presley, Jerry Lee, Carl Perkins och Jonny Cash. 

De lät så här - klicka nedan - i Tender and softley - en låt som stämmer mer ihop med De grönas fyra kan man ju säga om man skall få ihop det här denna arla lördagsmorgon då solen skall återkomma och jorden bearbetas för vårens utplanteringar.


fredag 6 april 2018

På hal is...


  1. "Det är nu klart att Skripal och hans dotter förgiftades av ett nervgift av militär grad som tidigare har producerats av Ryssland" sa Theresa May. 
  2. Boris Johnson slog i en intervju med Deutsche Welle, tyska public service, fast att de analyser som britterna gjort visade att nervgiftet otvetydigt kom från Ryssland.
  3. "Ryssland är den enda troliga förövaren. Mordförsöket i Salisbury är ytterligare en utmaning av den internationella rättsordningen från rysk sida”, sa Margot Wallström i ett skriftligt uttalande till TT och meddelade att Sverige skall utvisa en ryss som straff.
  4. Statsministern Löfven har i EU-nämnden och riksdagen framhållit att Sverige vid det senaste EU toppmötet varit pådrivande i fråga om hårda åtgärder mot Ryssland
  5. Nyhetsbyråerna AFP och Reuters meddelar att uppgiften om att brittiska forskare inte har kunnat leda i bevis att det nervgift som användes i attacken i Salisbury också kommer från Ryssland.
  6. Då uppkommer frågan: På vilken grund har den löfvenska regeringen tagit beslutet att utvisa en rysk diplomat? 
  7. Av sossar finns inte så mycket att förvänta. Men hur kan statsråd från ett parti med rötter i fredsrörelsen medverka till beslut om inte bevis finns? 
  8. Har man inte sett bevis finns bara en sak att säga: skämmes ta mig fan!
  9. Läs gärna Hirdmans debattinlägg i SvD och min ledare, finns här.







10. Jo, det kan mycket väl vara Putins maktapparat som är så klantig inför fotbolls-VM att man försöker att med nervgift med ryskt dna tar kål på en gammal spion trots att man lika gärna kunde använt nervgift av den art som dödade en taxichaufför i Södertälje. Några är ute på hal is. Kanske jag också.


torsdag 5 april 2018

Ny kontrollmyndighet, mer byråkrati...

Alliansen, det vill säga de borgerliga partierna, ska lägga ner Arbetsförmedlingen om man vinner valet. Privatisera det hela. Vilket förstås innebär att en ny kontrollmyndighet kommer att krävas som skall övervaka att inte privatiseringen missbrukas som i annan verksamhet där offentliga medel används att dra ut vinst ur verksamheten - har man redan glömt hur det var i under Fas 3-tiden?

Att privatisera aktiviseringsbranchen leder till samma elände. En del områden lämpar sig föga för vinstsyfte eftersom ägarnas mål inte är verksamheten utan att dra ut vinst från verksamheten. Lär vi oss aldrig nåt?