I sin artikel kritiserar man sitt moderparti för dess krav på sänkt arbetstid - ett krav som kongress efter kongress slagit fast. "Sänkt arbetstid vore ett hårt slag mot företag och kommuner", skriver de gröna ungdomarna..
Som alternativ till sänkt normalarbetstid föreslår man istället "ökad flexibilitet", Jag vet inte om förbundet känner till att det tidigare kallades för elasticitet på arbetsmarknaden. Och att det redan på 1920-talet var ett krav från Allmänna Valmansförbundet - som sedermera blev Högerpartiet - samt från Verkstadsföreningen, den tidens Svenskt Näringsliv.
I artikeln, undertecknad av tunga representanter för förbundet, talar man såldes varmt för "ökad flexibilitet" och mindre reglering. Detta tycks bygger på idén om att vi som medborgare själva skall kunna välja arbetstider lite mer flexibelt. Tanken är ju intressant men så obarmhärtigt naiv i en tid när arbetslösheten är hög, makten ligger mer hos arbetsgivaren än arbetstagaren och när prekariatet breder ut sig.
Grön Ungdom låter ibland som vore de en underavdelning till Stureplanscentern.
Ökad elasticitet, eller ökad flexibilitet, innebär i en situation med hög arbetslöshet och stor makt till arbetsgivaren att det blir ännu svårare för arbetstagaren att planera sin vardag. Inte inom alla sektorer, men inom många, särskilt där man redan nu har hårda villkor. Man tycks inte funderat på maktrelationer och varför arbetsgivarna under snart hundra år pläderat för just det som man nu pläderar för.
Stureplansperspektiv är inte så lyckat om man företräder ett grönt parti. Eller blir detta kanske ett naturligt steg när Grön ungdoms ledande skikt tar steget över till uppdrag inom moderpartiet?
I Verkstadsföreningens tidskrift Verkstäderna från december 1920 kan man såväl ta del av kravet på ökad flexibilitet som av arbetsgivarnas oro för arbetarnas förmåga att hantera den arbetstidsförkortning som just sjösatts - från 52 timmar i veckan till 48:
”Arbetsgivarnas allmänna intryck är, att åtminstone bland de yngre elementen av arbetarna icke kunnat förmärkas större intresse än förut för vare sig studier eller nyttigt arbete, snarare mindre. Angående de äldre arbetarna framhålles det, att dessa i stor utsträckning söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt. Utbytet härav anser man emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”
Det är skönt att höra att
omsorgen om arbetarna var stor redan då...
För övrigt är det mer än trist att höra hur den rödgröna regeringens röda inslag blivit så stor att rätten till heltid ständigt betonas, medan rätten till deltid tycks helt ointressant.
För övrigt är det mer än trist att höra hur den rödgröna regeringens röda inslag blivit så stor att rätten till heltid ständigt betonas, medan rätten till deltid tycks helt ointressant.
PS!
Arbetstidslagen är emellertid inriktad främst på veckoarbetstid. Det är denna tid som skall ändras till t ex 30 timmar. Arbetstiden bör kunna förläggs till fyra dagar i veckan, vilket för många i glesbygd med långa resor förmodligen vore en god lösning.
En stegvis övergång till sänkt normalarbetstid skulle kunna ske genom att
- arbetstidslagen ändras så att siffran 40 byts ut mot siffran 30
- överenskommelse sker mellan staten, facken och arbetsgivarna om en femårig övergångsperiod där övertidsersättning inte får tas ut för arbetstid mellan 30 och 40 timmar
- sänkt inkomstskatt för inkomster, eller den del av inkomsten, som ligger under inkomstgenomsnittet (kanske beräknad utifrån medianvärdet) för att nettolönen inte skall minska för inkomsttagare med lägre löner.
